Jag har funderat en del på sistonne, funderat på människors utseende. Man argumenterar ofta och säger att det är insidan som räknas osv. Men när man ska ta kontakt med någon för första gången så spelar nog utsidan störst roll ändå, man identifierar andras stilar och får genast fördomar om hur denna personen kommer att vara, huruvida man kommer att tycka om den eller ej.
Aja, detta blev en ganska oplanerad spinoff på vad jag egentligen ville prata om, nämligen utseendets oväsentlighet. Av att döma av vad jag skrev tidigare så kan denna överskrift verka en aning paradoxal, men ni förstår snart vad jag menar. När man väl lär känna någon så är oftast relationen, eller rättare sagt ska den vara, ömsesidig. Ingen part ska känna sig tvingad till att umgås med den andre. När väl en relation skapats så kommer det viktiga, att utseendet är oviktigt. Om ens vän får ansiktet förvrängt i en olycka så överger man den inte, och varför inte? En del personer kan tycka att det känns jobbigt att behöva umgås med någon som inte är särskilt fager, men majoriteten bryr sig inte, och varför inte det? Jo, för utsidan har absolut ingen betydelse när man väl skapat en relation! Ifall jag klipper mig utan min partners samtycke eller hon färgar sitt hår utan att fråga mig först så spelar det ingen roll, jag är inte ute efter hennes utseende, jag är ute efter personen som finns bakom.
Jag och min flickvän är väldigt uppriktiga mot varanda (tror jag i alla fall, men vem vet vilka hemligheter hon döljer?) och jag har kommit fram till att det kanske inte alls är bra. Det sägs att ärlighet varar längst, och det kan väl vara sant i de flesta fall men långt ifrån alla. De fall som jag börjar fundera på om det vore bättre att man ljög, eller rättare sagt inte uppriktigt säger det man tänker på, är när det kommer till oviktiga saker som bara leder till att den andre tar illa upp. Detta handlar både om att säga saker och att svara på frågor. Det kan vara frågor som ”tycker du om min nya frisyr?” eller att säga ”jag tycker mest om rött hår”. Den sista har jag faktiskt lyckats kläcka ur mig, och oj vad jag ångrar det.. Mycket av folks åsikter angånde sådana här saker bryr jag mig inte om, men det finns några få personer som kan påverka mig med vad de tycker. Det är när någon av dem säger saker som jag kan ta riktigt illa upp. Att tänka igenom det man ska säga är väldigt viktigt. Genom att inte säga saker, eller svara anorlunda gentemot sin faktiska åsikt, kan man undvika många konflikter och många ledsna eller besvikna stunder, till och med göra någon glad!
